Reklam är verkligen inte bara reklam längre, även om marknaden inte är helt fri men lite

Som tonåring hatade jag reklam. När jag började plugga statsvetenskap vid Luleå Tekniska Universitet hatade jag det ännu mer – jag brukade säga att det enda jag aldrig någonsin skulle kunna jobba som var bödel, slaktare och vad-som-helst inom reklambranschen.

Ajdå.

Hade mitt tonårsjag sett mitt CV idag hade hon snabbt som attan strukit “bödel” från listan över jobb hon aldrig skulle ha och gjort processen kort med mig. Kanske hade hon “råkat” misslyckas lite med mördandet några gånger bara för att få se mig lida. Till hennes försvar får man säga att hon visste väldigt lite om världen i allmänhet och om produktutveckling och marknadsföring i synnerhet. Framförallt kunde hon inte förutse att reklam skulle bli ett verktyg som företag kunde använda för att utveckla produkter och tjänster som folk faktiskt vill ha och behöver.

Vi lever i en värld med en någorlunda fri marknad (ja, ni anarkokapitalister som hänger här lär ju inte hålla med mig men kan ni snälla lugna er lite ändå och tänka att mitt “någorlunda” betyder egentligen inte alls fri, men man får ju åtminstone köpa och sälja saker – jag menar det är inte kommunism (nej, det är det faktiskt inte!), så jag tar mig friheten att ändå tycka att marknaden är lite fri) och det vet jag i ärlighetens namn inte riktigt vad jag tycker om. Jag kan se fördelar med saken men också nackdelar. Oavsett vilket så pluggade jag jävligt länge. Grundskola, gymnasium och därefter en massa olika saker under sex år vid universitet. Datateknik var en sådan sak, politisk filosofi en annan. Reklam var definitivt inte inkluderat i min utbildningsplan eller idé om karriär. Ändå halkade jag in i branschen, kanske för att jag innerst inne är besatt av att vilja förbättra saker och att jag behöver mycket dynamik i livet för att orka fortsätta det.

Hur som helst. Efter min tid på universitetet startade jag eget som teknisk skribent och då upptäckte jag att gränsen mellan texten i en användarhandbok hörde samman med texten på företagswebbplatsen (nej, inte “hemsidan”, det är rent felaktigt att benämna en webbplats för en “hemsida”) och vad som var än mer förvirrande – alla texter hängde ihop med den tekniska produkten eller tjänsten itself! Är produkten dålig blir texten dålig och det är ju jävligt störigt, så jag började envetet försöka få produktfolket att göra bättre produkter, var jag än var. På den tiden insåg jag inte att det var tabu att folk på marknadsföringssidan tyckte till om produkten men att det hör till att folk på produktsidan hatar på marknadsföringen. Under sex år av min karriär ledde detta till en del konflikter, men tack och lov slutade det i en position som Growth Lead (googla “what is a growth lead” eller “what is a growth manager” för mer information) vid ett nytänkande företag, lagom till att jag börjat undra vad fan det var för fel på folk som inte ville utveckla produkter som faktiskt intresserar kunder.

Det hackas mycket på min bransch nuförtiden. Vi sätter kakor på folk och spårar vad de gör på webben. Vi listar ut vad de klickar på, när de avbryter köpet i webbshopen och frågar dem varför. Vi har gått från att mata ut budskapet “Vi är bäst, ingen protest!” till att formulera rubriker, texter och videosnuttar och sedan sitter vi som klistrade vid Google Analytics och ser vad ni gör, justerar och så observerar vi igen. Jepp jepp, så är det, vi forskar på er, det är inget jag tänker hymla med.

Vad gör vi då med informationen kanske ni undrar? “Manipulerar oss för att vi ska köpa sånt vi inte vill ha!” kommer säkerligen någon att svara med rynkade ögonbryn och ilsken röst och det är helt enkelt inte sant. De allra flesta företag vill inte att du ska köpa deras grejer om du inte vill ha dem, för missnöjda kunder ger en dåligt rykte! Nej nej, vi försöker få dig som faktiskt är intresserad av produkten att förstå att den matchar ditt behov och göra det så enkelt som möjligt för dig att köpa den.

Så uppstår underbara saker som Swish och hedvig.com, som låter oss leva vår liv lite smidigare och gör så att det tar femton minuter istället för en halv dag att teckna en försäkring.

Vad Google gör med all vår data vet jag egentligen inte men jag är faktiskt inte särskilt orolig – missköter de sig är ordet spritt över världen snabbare än glass smälter i Marockos sol, och vinsten minskar från en dag till en annan och det vill de verkligen inte ska hända. Vilket jag ser som en fördel med en (lite) fri marknad, att man måste faktiskt vara bra för att folk ska vilja köpa ens grejer. Om det inte handlar om insulin, mat och sådant för där är man mer utlämnad till producenten, fast tack och lov har vi flera att välja mellan rörande det mesta men nu börjar jag spåra känner jag.

Tur för er kom Jan, den av mina partners som är helt fine vid att bli nämnd vid namn på den här bloggen, just hem vilket betyder att min ostörda tid vid tangentbordet är slut för idag.

Published by Petra Veronica

Svensk trettiofyraårig reklamskribent som av vissa påstås vara särskilt begåvad. Förälder till en nioåring som hemskolas och en bebis som mest kånkas runt i famn. Lycklig polyamorös partner till två olika men lika fantastiska män. Bokmal, gamer och gymmare. Alltså 157 centimeter blandad kompott.

Leave a comment

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: