Hur gick det med fri skärm- och läggningstid?

När nioåringen haft fri tillgång till iPad, mobiltelefon samt data- och tv-spel i två månader sov hen helt klart för lite. Sista nätterna med fri skärmtid såg hen på Netflix till ungefär klockan 03, somnade med plattan bredvid sig och fortsatte titta omkring klockan 08.

Kanske rimligt ur perspektivet självstyrd inlärning, vad vet jag, men knappast rimligt ur ett hälso- och vaneperspektiv! Vi införde reglerna 1) Alla skärmar läggs undan klockan 20.30 och 2) Ingen skärm plockas fram före 08.30 och nioåringen måste först ha ätit frukost.

Reglerna gäller såklart endast nioåringen; vi vuxna kan ju reglera vår skärmtid lite bättre (ärligt talat ganska mycket bättre) och bebisar ska som vi vet kravla, jollra och äta jord så ingen skärm alls där (okej, hen fick se trettio sekunder Babblarna i bilen på väg till Kolmården för att vi skulle få en skrikfri halv minut för att kunna tänka ut en strategi för fortsatt bilåkning men det var allt, jag svär!). Jag tror inte dessa regler kommer vara i längden, för vår vardag kräver större flexibilitet för att vi alla ska trivas, men som en nödåtgärd medan vi diskuterar och lär oss mer.

Jag har försökt läsa på om “skärmanvändning” för att försöka förstå om det ska betraktas som en syssla som vilken som helst eller inte. Att spela dataspel och se på filmer och videoklipp, är det jämförbart med andra intressen som att läsa böcker och spela fotboll? Om svaret är ja så är det ju egentligen lugnt att låta sina barn ägna sig åt det i hög utsträckning men se till att de typ sover, äter och gör sina sysslor. Det finns dock forskning som tyder på att det inte är jämförbart. Att film och spel lockar in barn i aktiviteter på ett sätt de har svårt att värja sig mot för att deras hjärnor ännu inte är fullt utvecklade och för att vissa datorspel verkar trigga hjärnans belöningssystem på ett inte helt rimligt sätt. Den forskning som finns är dock motstridig och det märks att det är ett nytt område som behöver vidare studier.

Vad ska vi som är föräldrar här och nu göra då? Jag tänker att vi som hemundervisar tvingas fundera över våra barns aktiviteter, med och utan skärm, extra mycket eftersom våra barn har så mycket fritid. Kanske behöver vi alla helt enkelt lära känna våra barn och prata med dem, även om sådant som händer “vid skärmen”, för att hjälpa dem till ett härligt liv? Det tycker i alla fall Elza Dunkels, pedagogisk forskare som strävar efter att ta barnets perspektiv i frågan om “skärmanvändning”. Lyssna på hennes tankar om skärmtid i klippet nedan!

Två böcker jag läst och som jag tycker att du ska läsa, men med ett par nypor salt och Elzas perspektiv i bakhuvudet:
Distraherad: hjärnan, skärmen och krafterna bakom av Sissela Nutley
Skärmhjärnan av Anders Hansen.

Published by Petra Veronica

Svensk trettiofyraårig reklamskribent som av vissa påstås vara särskilt begåvad. Förälder till en nioåring som hemskolas och en bebis som mest kånkas runt i famn. Lycklig polyamorös partner till två olika men lika fantastiska män. Bokmal, gamer och gymmare. Alltså 157 centimeter blandad kompott.

Leave a comment

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: