När barn bara lär sig utan att man har en chans att hänga med

Vissa saker lär sig barn utan att man riktigt fattar hur det går till. Jag har beställt en engelskabok till nioåringen som jag kommer ihåg då och övertalar hen att jobba lite i (för den intresserade så är det Join the Quest för årskurs 4). Det är alltså ett set med läsebok och arbetsbok, så där som det brukar vara när det rör skolgrejer. Man läser en text och sen svarar man på relaterade frågor. Jag är generellt inte en anhängare av skolböcker men ibland får jag liksom panik-ryck när jag tänker att “herreguuuud hen gör ju inget vettigt om dagarna, nä nu måste vi ta tag i detta och se till att hen faktiskt lär sig nånting!” och så beställer jag nåt läromedel eller skickar in hen på Khan Academy. Jag glömmer bort att mycken inlärning sker spontant och magiskt i princip utan inblandning. Åtminstone räcker det med smågrejer som att lämna framme en bok i ett visst ämne för att barn ska gå dit och bläddra och snappa upp ett och annat. Vad gäller just engelska så spelar nioåringen visserligen spel med engelska texter och lyssnar på engelsk musik och vi pratar engelska ibland hemma och det låter ju hyfsat rätt det som kommer ut ur hens mun, men jag fattar verkligen ändå inte hur hen kan så mycket. Typ vet när det ska vara is och när det ska vara are. Oftast sätter hen sig bara och jobbar i arbetsboken utan att ens ha läst i textboken och har ändå så gott som alla rätt. Man blir liksom fundersam över vad mer hen och andra barn lär sig “bara sådär” och som aldrig upptäcks av vuxenvärlden, säkert en massa coola saker som aldrig kommer på prov och som de aldrig får visa upp i skolan. Tack och lov babblar ju ungar ur sig det mesta de lär sig för vuxna när de kan och vill lyssna, till exempel frågade nioåringen häromdagen vad “runka” betyder och senare kröp det fram att hen läst en bok i Biblix som heter Lite mer än en kram vilket föranledde en del gråa hår oss vuxna. Detta barn läser så otroligt mycket att jag ibland funderar på att låta hen börja skolan bara för att det skulle tvinga hen att dra ned på takten, men det känns ju lite orimligt. Jag rådfrågade istället föräldrar i en Facebookgrupp för begåvade barn om de varit med om liknande situationer, där barn läser iväg på litteratur de kanske inte är känslomässigt mogna för, och jag fick många svar! Generellt verkar svaret vara ja och jag rekommenderades att låta hen läsa och se till att alla ämnen är öppna för diskussion. Suck. Jag känner mig inte riktigt redo att prata sex och porr med min nioåring samtidigt som bebisen, nu sex månader ung, själv drar sig upp till stående mot varenda möbel hen kommer åt. Bebisen fattar inte att hen faktiskt inte kan stå utan stöd ännu och därför måste jag hänga efter och fånga hen i fallen cirka miljarder gånger per dag och att då samtidigt försöka uppfostra en nioåring till en vettig människa inom området sex och samlevnad är fan en orimlig utmaning för en sömnbristpåverkad hjärna!

Tack och lov finns det en bok som en vänlig filurförälder tipsade om: Världens viktigaste bok. Den löste fan alla mina problem rörande nioåringen. Nu behöver jag bara få bebisen att fatta hur lära gå-vagnen funkar så kan jag slappa i soffan med en kopp te och skriva osammanhängande texter här och annanstans igen.

Published by Petra Veronica

Svensk trettiofyraårig reklamskribent som av vissa påstås vara särskilt begåvad. Förälder till en nioåring som hemskolas och en bebis som mest kånkas runt i famn. Lycklig polyamorös partner till två olika men lika fantastiska män. Bokmal, gamer och gymmare. Alltså 157 centimeter blandad kompott.

Leave a comment

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: